1998 Barnen i Novozybkov

Barn från Novozybkov och andra radioaktiva platser som blivit sjuka av nedfallet från Tjernobyl har en egen avdelning på Moscow Institute of Pediatrics and Children Surgery i Moskva.

- Hundratusentals barn har fått sköldkörtelcancer, säger överläkare Larisa Baleva. Ytterligare tusentals barn är i farozonen.

Novozybkov är världens giftigaste stad. Här är radioaktivt överallt, mellan 18 och 40 curie (Ci) per kvadratkilometer och ända upp till 1000 Ci/km2 i vissa evakuerade byar. Högsta tillåtna värde är 15 Ci/km2. Radioaktiviteten fördes hit med vindarna efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl den 26 april 1986.

- Vi fick inget veta, säger Vitaly Roskov som är borgmästarens närmaste man. Skolläraren höll lektion utomhus i mitten av maj och upptäckte att marken var radioaktiv. Han slog larm men först i augusti kom vetenskapsmän från Moskva med mätinstrument.

En mätare i stadshusets entré visar att dagsvärdet pendlar mellan 21 och 25 Ci/km2. Hos borgmästaren en trappa upp är det 7.

- Vår stad är glömd, säger borgmästare Ivan Nesterov. När president Jeltsin och Margareth Thatcher kom hit, hade de med sig mat utifrån. De sa att de skulle hjälpa oss. Vi väntade till 1991, sedan förstod vi att de hade glömt oss.

I början kom pengar från Moskva, så de bytte vattnet i sjön och det översta jordlagret på åkrarna. Alltihop grävdes ned i skogen. Sedan slutade pengarna komma. Två guvernörer i Bryansk, länets huvudstad, hade stoppat dem i egen ficka.

- De fick sparken men pengarna var redan borta, säger Vjatjeslav Grisin, president i Rysslands Tjernobylförbund. Novozybkovborna står ensamma med problemet. Världen har glömt sitt ansvar.

Novozybkov är en vacker stad med villabebyggelse och snickarglädje. Höga plank förbinder husen med varandra och innanför skymtar köksträdgårdarna. Folk har tröttnat på att vänta - det tar 35 till 2000 år innan radioaktiviteten försvinner - så de odlar de sin mat i den radioaktiva jorden.

Före 1986 blomstrade exporten av tändstickor till Iran och Turkiet och av textilier till England och Amerika. I dag vill ingen ha deras varor. Allt är radioaktivt.

Människorna, 43 000 personer varav 12 000 barn, bor kvar. De har ingen annanstans att ta vägen. De arbetar, äter, sover, älskar och får barn - fast bara hälften så många som före 1986. Kvinnor pensioneras vid 45 och män vid 50 års ålder. Det är den genomsnittliga livslängden.

- Vi får 50 000 rubel (65 Skr) i månaden för att bo här, säger Vitaly Rozkov.

Många är sjuka i Novozybkov, mest barn som har sköldkörtelcancer. Det finns forskningsrapporter som säger att här inte finns någon förhöjd frekvens av strålningsrelaterade sjukdomar men många har leukemi och underlivscancer. Till och med småflickor tvingas operera bort livmodern.

Sex läkare från barnkliniken i Moskva reser till Novozybkov tre, fyra gånger om året inom ramen för projektet ”Tjernobyls barn” inom ”Federal Children Center of Antiradiation Protection” som ansvarar för kliniken i Moskva, där sjuka tjernobylbarn vårdas oavsett diagnos. Kliniken är omodern och det är illa ställt med resurserna. Men det är himmelriket jämfört med sjukhuset i Novzybkov som saknar allt. De 40 läkarna, varav 16 forskare, gör sitt yttersta för de drabbade barnen. Över 20 000 barn finns registrerade i datorn, sedan de behandlats här.

- Barnen från Novozybkov har skador på nervsystem, hjärta och lever, säger Larisa Baleva. Barn till ”likvidatörer” - de som sanerade efter olyckan i Tjernobyl - har även ärftliga defekter.

Larisa Baleva berättar om åttaåriga Jana vars hjärna är på väg att skrumpna. Hennes pappa, som kommer från Ural där det varit provsprängningar, arbetade i Tjernobyl 1987. Hon har slutat tala och kommer sannolikt inte att kunna gå om något år. Även pappan är svårt sjuk. Bland patienterna finns även tioårige Victor som har hål i levern och Nadja som har kroniskt inflammerade njurar. 

Larisa Baleva berättar att 800 000 barn i kontaminerade områden har hälsoproblem. Av dem har 215 000 utvecklat sköldkörtelcancer och ytterligare 150 000 är i riskzonen.

- De blir vuxna, säger hon. De blir 20 år men kanske inte 30.

Monica Antonsson

Fotnot

De värst drabbade områdena i Sverige fick ett radioaktivt nedfall motsvarande 1 Ci/km2 efter Tjernobylolyckan 1986.

Bildtexter:

I den vackra, lilla staden Novozybkov sjunker radioaktiviteten aldrig någonsin till högsta tillåtna gränsvärde.

Världens giftigaste stad präglas av vacker villabebyggelse med snickarglädje. Förr blomstrade exporten, nu lever invånarna i misär.

- Vi får 50 000 rubel av staten för att bo här, berättar Vitaly Roskov som är borgmästarens närmaste man.

- Regeringen har glömt oss. Ja, hela världen har glömt oss, säger borgmästare Ivan Nesterov som vädjar om hjälp från utlandet. I Novozybkov råder brist på allt.

- Vi åker till Novozybkov tre, fyra gånger om året för att undersöka barnen, säger överläkare Larisa Baleva längst till höger. Läkarna Alla Sipyagina och Elena X (DET MÅSTE JAG KOLLA) riskerar också sin hälsa för att hjälpa de drabbade barnen.

De sjuka barnen från Novozybkov och deras mammor tar tacksamt emot all hjälp från läkarna på barnkliniken i Moskva.

Alla barn måste ha en förälder med sig på sjukhuset. Annars fungerar det inte. Mammorna får själva ordna sin mat men för barnen är det gratis.

Pappa var likvidator. Nu är barnen sjuka. Mammas tårar hjälper föga mot radioaktiviteten från Tjernobyl.

Åttaåriga Jana lider av skrumphjärna. Hon har slutat tala och kommer snart inte att kunna gå. Hennes pappa är också sjuk, sedan han var likvidatör i Tjernobyl.