Tolv år efter
kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har minnet av offren börjat blekna. De
saneringsarbetare som ännu lever är sjuka och har det svårt.
Nu har änkorna
gått samman för att ge sina barn en framtid. De får stöd av Rysslands
Tjernobylförbund som på president Jeltins uppdrag ska lösa problemet.
De kallas
likvidatörer, de 800 000 arbetare som mer eller mindre frivilligt sanerade i
Tjernobyl efter olyckan 1986. Minst hälften var värnpliktiga från Ryssland,
Vitryssland, Ukraina och de baltiska staterna. Många dog direkt. Andra blev
sjuka och dog så småningom. Alla fick skador - åtminstone i arvsmassan.
I dag finns 350
000 likvidatörer i Ryssland varav 14 000 i Moskva. Hälften behöver vård och var
tionde är arbetsoförmögen. Tusentals har cancer, skador i centrala nervsystemet
och nedsatt immunförsvar, så kallad Tjernobyl-aids. De har huvudvärk, svårt att
andas och blöder näsblod. Många är alkoholister. I Tjernobyl fick de alkohol
som skydd mot radioaktiviteten. Så de drack om nätterna i sina baracker. Allt.
När vodkan tog slut blev det både T-sprit, parfym och lack.
Likvidatörerna
och deras familjer utgör ett gigantiskt hälso- och socialt problem för de
berörda staterna. Rysslands president Jeltsin försöker lösa problemet genom
Rysslands Tjernobylförbund med högsäte i Moskva och 80 avdelningar i landet.
- Vi har fria
händer men saknar resurser, säger förbundets president Vjatjeslav Grisin, fd likvidatör av överstes rang. Tyvärr måste vi
förlita oss på hjälp utifrån.
Några mil
utanför Moskva ligger en hotell- och konfernsanläggning med plats för 350
personer. Den byggs just nu om för att 1999 stå klar som rehabiliteringscenter.
Här ska likvidatörerna få hjälp med sina problem och omskolas till yrken de
klarar av.
- Målet är att
de ska kunna försörja sig själva och slippa gå och tigga, säger Vjatjeslav
Grisin som hoppas på utländska företagsetableringar, trots att rysk
kriminalitet redan har skrämt bort många utländska investerare.
- Vi får bukt
kriminaliteten, säger han och lovar på stående fot 20 procents skatt och
halverat energipris till företag som sluter avtal med Tjernobylförbundet och
etablerar sig i Ryssland.
En annan grupp
som drabbats hårt av Tjernobylolyckan är änkor och barn till döda likvidatörer.
De trängs i lägenheter och tvingas hanka sig fram.
- Folk har glömt
dem som dog, säger Nina Sotskova,
45, vars make arbetade inom fortifikationen och kallades till Tjernobyl i maj
1986. Tre år senare dog han. Sedan dess är Nina ensam med sönerna Maxim, 12,
och Vadim, 18. Förr stickade hon vantar och sålde på marknaden för att få ihop
till mat. I dag arbetar hon 16 timmar per dygn som ekonom och städare. För två
år sedan tog Nina initiativet till föreningen Tjernobyls Änkor. I dag är hon
ordförande för över 500 organiserade anhöriga.
- Hon är
fantastisk, säger Natasha Shatunova,
43, som är vice ordförande i föreningen. Nina tog på egen hand kontakt med
hundratals hustrur, mödrar, makar och barn.
Alla har sin
tragedi att berätta. Natashas man var atomfysiker, en av de mest behövda i
Tjernobyl. I tre år var han där. Bara ibland kom han hem, sjuk och trött. En
dag försvann han för att tre dagar senare hittas utanför bårhuset. Han förstod
hur det stod till och hade själv gått dit.
- Världen rasade
samman, säger Natasha. Jag var som död ett helt år och varken åt eller sov.
Så förstod hon
att hon måste börja om och engagerade sig i Tjernobyls Änkor vid sidan om sina
tre arbeten.
- Mina barn
Luba, 14, och Sasha, 15, har ett stort foto av sin pappa på väggen. De har
svårt att förstå att han är död, för att han gjorde ett viktigt arbete för
folket.
Änkorna har inte
mycket av framtidshopp för egen del. Ytterst få finner kärleken på nytt. De
flesta ryska män vill inte ta hand om andras barn. Det är brist på mat och dyrt
nog ändå.
- Det är svårt
att leva utan man, säger Natasha. Tillsammans blir vi kvinnor i alla fall
starkare. Med gemensamma krafter hoppas vi kunna ge våra barn utbildning. Från
regeringen har vi ingen hjälp att vänta, så vi drömmer om
Rehabiliteringscentret utanför stan. Där ska de efterlevande med medicinska,
psykiska och ekonomiska problem äntligen kunna få hjälp.
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar