2002 Tjernobyl

Den som har gått omkring med en sprakande dosimeter i Tjernobyl inser att allt tal om återflyttning är nys. De radioaktiva partiklarna döljer sig i vägdammet och i gräset. De varken syns, hörs eller luktar men dosimetern sprakar. Vid explosionerna den 26 april 1986 slungades 50 miljoner curie radionuklider i riktning främst mot Vitryssland i norr. Ett moln av radioaktiva partiklar och gaser steg upp i atmosfären och fördes bort med vindarna. De föll ner över hela norra halvklotet och främst där det råkade regna. Zonen avgränsades på måfå, för att Kreml ville visa handlingskraft. I byar som Svjatsk 20 mil bort, utanför Novozybkov i Ryssland, är det därför lika radioaktivt som på de värsta platserna i zonen. Enligt FN förgiftades 155 000 km2 mark - hem för 7,1 miljoner människor varav 3 miljoner barn - i Ukraina, Vitryssland och Ryssland. Allt blev fläckvis kontaminerat. Följaktligen finns platser med normalvärden. En meter framåt, bakåt, åt vänster eller åt höger kan visaren slå i botten. Där lurar partiklarna. Kommer en sådan in i kroppen och fastnar i någon mjukdel är effekten förödande.

I Ukraina mäts radioaktiviteten i mikrorönten/timma (uR/h). Vitryssland och Ryssland mäter den i curie/kvadratkilometer (Ci/km2). Vi använder Bequerell (Bq). 1 Curie motsvarar 370 000 000 000 (10 nollor) Bequerell. De tre länderna har fastställt högsta normalvärde till i båda fallen 15. Det är det vi lekman får hålla oss till. I Sverige uppmättes, med ryska mått, omkring 1,5 Ci/km2 som mest. 

Normalvärdet i Ukraina sattes sedan 12 uR/h hade registrerats i huvudstaden Kiev. Det är lätt att förstå varför. Var skulle Kreml ha gjort av drygt 5 miljoner människor från Kiev med förorter? Sakta rinner floden Dnepr från Smolensk i Ryssland fram genom det kontaminerade Vitryssland till vattenreservoaren strax sönder om Tjernobyl, innan den når Kiev och småningom rinner ut i Svarta havet. Tio år efter olyckan konstaterades förekomst av plutonium, cecium och strontium i floden ur vilken 40 miljoner människor hämtar såväl mat som dricksvatten.

Sexton år efter olyckan menar FN-rapporten “The human consequenses of the Chernobyl nuclear accident” att folk inte bara kan utan också bör flytta tillbaka. De mår sämre av evakueringen än av strålningen heter det. Bakom det makabra förslaget står FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och FN:s barnfond för barns rätt, överlevnad, utveckling och försvar (UNICEF), världshälsoorganisationen (WHO) och FN:s byrå för samordning av humanitära insatser (OCHA). De är ivrigt påhejade av Statens Strålskyddsinstitut som har till uppgift att skydda oss mot radioaktiv strålning. Rapporten har tagits emot med glädje. Då var det ju inte så farligt med kärnkraftsolyckan i alla fall. Kanske stämmer det som svensken Hans Blix, då chef för FN:s internationella atomenergibyrå (IAEA) sa:

- Atomindustrin kan hantera en katastrof som Tjernobyl varje år.

IAEA:s uppdrag är att sprida den fredliga kärnkraften i världen.

Det strålar emellertid alltjämt i Tjernobyl och överallt annars, där de radioaktiva partiklarna föll 1986. Jod-131, med en halveringstid på 8 dagar, är borta - såvida det inte fylls på genom det ständiga utsläppet genom rosthålen i sarkofagen. Strontium-90 och Cesium-137 med halveringstider på 29 respektive 30 år finns kvar till 75 procent. För Plutonium-239 och Uran-238, med halveringstider på 24 000 respektive 4 miljarder år, är sexton år en fis i rymden. Radioaktivt jod kan ge upphov till sköldkörtelsjukdomar som cancer. Cesium samlas i muskelvävnaderna och kan ge leukemi. Hos gravida kvinnor samlas det i moderkakan och bestrålar fostret. Ämnet tas upp av växter och överförs till mjölk och kött hos betande djur. Det tar tre, fyra månader för människokroppen att göra sig av med Cesium. Strontium lagras i skelettet och tänderna, där de ersätter kalcium och ger upphov till sjukdom. 

Fysikprofessorn Vasilij Borisovitj Nesterenko i det radioaktiva Gomel var chef för Vitryska Institutet för Kärnenergi och ledamot av Vetenskapsakademin 1986:

- På våra marker föll tusentals ton cesium, jod, bly, zirkonium, kadmium, beryllium, bor och en okänd mängd plutonium. I uran- och grafitkraftverk av Tjernobyltyp upparbetades vapenplutonium för tillverkning av atombomber. Totalt fanns 450 olika typer av radionuklider där. Det motsvarar 350 Hiroshimabomber.

FN talar om 100 Hiroshimabomber och det är ju illa nog. Skyddszonen med städerna Tjernobyl och Pripjat samt omkring tusen begravda och evakuerade byar (485 bara i Vitryssland) i tre länder är förgiftade för all överskådlig framtid. Dit kan ingen flytta. Det är illa nog att miljoner människor tvingas acceptera en ständig strålningsdos på upp till 40 Ci/km2 och mer. Den borde ha varit noll. Det är patetiskt att höra SSI:s cyniska jämförelser med rökning och den naturliga bakgrundsstrålningen från kosmos och berggrunden. Det är illa nog. Något tillskott av radioaktivitet från kärnvapenprov och kärnkraftsolyckor behövde vi verkligen inte. I dag finns inte en fläck på jorden fri från radioaktivitet, enligt Frigyes Reisch, professor i reaktorteknologi. Här har vi levt på jorden i flera tusen år - och så har atomfysikerna förgiftat den på mindre än 50!

Intill sarkofagen finns ett informationscenter med balkong för besökare. Där kan man ta turistbilder av sig själv med sarkofagen i bakgrunden. I juli 2000 visade dosimetern i besökhallen 1148 uR/h. I april förra året, när olyckan fyllde 15 år, visade samma mätare 1264 uR/h. Under takåsen på informationsbyggnaden i Tjernobyl har svalor byggt bo. Forskare vid Lantbruksuniversitetet i Uppsala har visat att de har genetiska förändringar. SSI dementerade förstås. Brist på bevis, sa de.

Inne i byggnaden pendlar värdet mellan 650 och 800. Lika högt är det på den plats, där bilden på DN-debatt den 24 april är tagen. Blommorna lyser idylliskt röda i förgrunden, medan SSI-chefen Lars-Erik Holm berättar att ”Vi dömde ut tonvis med kött i onödan”. Gränsvärdet var för lågt satt. Han är i gott sällskap med Ulf Bäverstam och Leif Moberg. Den sistnämnde sa två dagar senare i ett föredrag i Stockholm, att om djuren bara hade stödfordrats med friskt foder, så hade köttet varit ätbart efter tre veckor. Inför Tjernobylkonferensen i Kiev förra året ställdes frågan om varför samerna i Sverige, Norge och Finland tillåter ett fem gånger så mycket Cesium-137 i kött än EU. Frågan fick inget svar.

I den igenvuxna Törnrosastaden Pripjat, där kärnkraftsarbetarna bodde, visar zonadministrationens dosimeter över 200 uR/h. Inne i höghusen är det förhållandevis normalt. Vid infartsskylten till kraftverket slår visaren i botten – över 2000 uR/h. I nöjesparken, där pariserhjul och karuseller står och rostar - och där någon det senaste året har stulit hjulen på en av radiobilarna - visar dosimetern över 800 uR/h. Kanske sitter hjulen på en lådbil för småbarn nu? Vid nöjesfältet växer tallar med missbildade grenar och tre barr i par i stället för två. Jag har ett, om någon vill se.

Ingen har återvänt till Pripjat. Här bor mest bara vildsvin. Husen är plundrade och vattensjuka. Det regnar i hotellets reception, fast solen skiner utanför. På scenen i restaurangen till vänster kommer ingen orkester att spela mer. Träd växer rakt genom golvet och åtta trappor upp står en solblekt utställning om kärnvapenhotet från Väst. Några kilometer bortom hustaken avtecknar sig Tjernobylverkets silhuett mot den blå himlen. Faran fanns på betydligt närmare håll.

Villastaden Tjernobyl en och en halv mil söderut har klarat sig bättre. Dosimetern visar värden strax under 40. Här bor de som jobbar i zonen under sina 15 dagarspass. Det är för långt att pendla till Kiev och Tjernikov - och det finns gott om gratisbostäder. De som bor i den nya kärnkraftsstaden Slavutych fem mil bort tar pendeltåget direkt hem. Där är också radioaktivt. Vid Tjernobyls lilla torg finns en livsmedelsaffär och en bar. Här finns även zonadministrationen hos vilken man köper sig en guidad tur för 10 dollar inklusive en väl tilltagen sexrätters middag. Rester mottages tacksamt av personalen.

Till trakten av Tjernobyl har omkring 800 gamlingar återvänt. De är lyckliga här och dör hellre av strålning än av svält. Det är lätt att förstå. De evakuerades i all hast, skildes från släkt och vänner och inkvarterades hos folk som inte ville ta emot dem. De kände sig pestsmittade och i vägen. Till sist tog de sig tillbaka genom skogarna. Självklart mådde de - de som ännu var friska - sämre av evakueringen än av strålningen. Men varför ska man jämföra pest och kolera? De som blev kvar i städerna hade svårt att få jobb. Inte heller kunde de odla sin mat bland asfalt och betong. Och så kom symtomen – högt blodtryck, yrsel, diabetes, näsblod, huvudvärk, minnesrubbningar, sluddrande tal, apati och onormal trötthet. Av svält och depression fann många sin tröst i vodkan. Och nu, när de äntligen har funnit sig till rätta, vill FN att de i ett gigantiskt experiment ska flytta tillbaka.

Ingen vet hur många som har dött på grund av Tjernobylolyckan. Myndigheterna i Väst håller ner siffrorna som öst håller upp. SSI står benhårt fast vid att 28 människor dog av akut strålsjuka. En fick dessutom hjärtinfarkt och en blev kvar i reaktorn. 

- Det sägs att 100 000 människor har dött på grund av strålningen, sa Lars-Erik Holm i en intervju med mig. Det enda som är sant, är att de har dött. Och det beror absolut inte på radioaktiviteten från Tjernobyl. 

För tio år sedan konstaterade Brandsjö et al (SSI) att olyckan skulle ge upphov till 30 000 döda på 50 år. Leif Moberg sa nyligen att 10 000 människor i de tre mest berörda länderna ska dö inom loppet av 70 år. Det låter ju rätt harmlöst vid jämförelse. Men lägg 10 000 människor i en och samma hög, så blir bilden av det samlade lidandet outhärdligt. 

Spädbarnsdödligheten ökade i hela Europa efter olyckan. Det berättade Sebastian Pflugbeil i Berlin för några veckor sedan. Han är doktor i fysik och fd atomavvecklingsminister i DDR (Greifswald) innan Tyskland enades. Bara i Tyskland dog 10 000-tals barn, sa han.

I bergstrakterna kring Aten konstaterades dessutom en ökning av leukemi hos barn efter olyckan och i Frankrike processar just nu 200 vuxna med sköldkörtelcancer mot staten. De är upprörda för att regeringen valde att mörka nedfallet där i stället för att skydda befolkningen. Det omfattande nedfallet i Centraleuropa fanns för övrigt inte heller med på den översiktskarta som Leif Moberg och SSI-konsulten Björn Jonsson visade vid ovan nämnda föredrag.

- Det enda jag ångar av informationen var bedömningen av stråldoserna till gravida kvinnor, sa förre SSI-chefen Gunnar Bengtsson i radions program Tendens för ett år sedan. Jag sa att vi var inte ens var i närheten av oroande värden. Dessvärre blev de tio gånger så höga och då började jag bli bekymrad.

En svensk undersökning - omfattande 1,1 miljoner personer under 60 år i sju län - av sambandet mellan cancer och nedfallet från Tjernobyl har utförts av Hälsouniversitetet i Linköping. För ett år sedan rapporterade Gefle Dagblad att ingen vetenskaplig tidning ville publicera resultatet. Forskarna vägrar till och med att berätta om dem. Resultaten är därmed att betrakta som hemligstämplade. SSI visste emellertid besked. Risken att nedfallet från Tjernobyl ska ha orsakat cancer i Sverige är så liten, att man troligen aldrig kommer att kunna peka ut några fall, konstaterade de i samma artikel.  

Den förbjudna zonen har nyligen utvidgats kraftigt åt väster, sedan stora, förgiftade områden upptäckts där. Och inte är det bättre i Vitryssland. En femtedel av landet blev förgiftat vid olyckan. Människorna fortsatte att odla sin mat i den radioaktiva jorden och myndigheterna spred risken genom att blanda giftigt med rent över hela landet. Därför har 80 procent av befolkningen – 8 miljoner människor – Cesium-137 i kroppen.

- Våra barn dör, säger, professor Vasiliy Borisovitch Nesterenko i staden Gomel i ett av de värst drabbade områdena. Nesterenko var chef för Vitryska Institutet för Kärnenergi och ledamot av Vetenskapsakademin vid tiden för olyckan. Han försökte få Högsta Sovjet att evakuera alla inom en radie på 10 mil från kraftverket. Dessutom ville han ge befolkningen jod som han visste fanns lagrad i Pripjat. De enda som tog jodtabletter var ledarna själva och deras familjer. 

Nesterenkos såg till att landet mättes upp, varpå by efter by evakuerades. Efter drygt ett år fick han sparken, sedan verksamheten blivit för dyr. Han startade eget och fortsatte sitt arbete. Sedan dess har han utsatts för två regelrätta mordförsök och hans forskningsresultat har stulits i samband med inbrott. Turligt nog hade hans fru kopierat alltihop. Nesterenko har vittnat i EU-parlamentet. Han har diktatorn Lukaschenkos välsignelse att utan lön fortsätta sitt arbete och han står under kyrkans beskydd. Likväl är han hotad till livet. Så sent som förra sommaren blev hans medarbetare utsatt för mordförsök. Badande i sitt eget blod hittades han i sitt hem. Det var ett mycket professionellt jobb, sa läkarna.

Hans vän Yuri Bandazhevsky, professor i radiopatologi och fd rektor för Medicinska Institutet i Gomel, forskade i nio år på effekterna på människa av lågdosstrålning från Cesium-137 i mat. Han definierade vad han kallar ”Caesium cardiomyopathy” som innebär att hjärtat vid en viss nivå av radioaktiv strålning eller cesiumförgiftning blir obotligt skadat vilket kan leda till plötslig död även hos små barn. Han publicerade sina resultat och avslöjade samtidigt att någon på regeringsnivå hade stulit Tjernobylpengar, så han häktades misstänkt för korruption – en vanlig anklagelse i Vitryssland. Han kastades i en fängelsehåla utan vare sig säng eller toalett. Amnesty International lyckades efter 8 månader få straffet ändrat till husarrest, innan han förra sommaren utan bevis befanns skyldig till anklagelserna. Resultatet blev 8 års arbetsläger och lika långt förbud att både forska och skriva i sitt ämne. Amnesty betraktar honom som samvetsfånge och av EU har han fått ett symboliskt frihetspass. Ändå är han tystad.

- WHO säger att Tjernobylolyckan inte gav upphov till några fosterskador, säger Michel Fernex pensionerad professor i tropisk medicin vid Medicinska Fakulteten i Basel, Schweiz. Men jag har aldrig sett så många missbildade foster som i Bandazhevskys laboratorium. 

I 15 år var han verksamma som läkare inom WHO. På den tiden tyckte han inte att kärnkraftsdebatten angick honom. Han föredrog att lita på myndigheterna och överlät miljöengagemanget åt hustru Solange som då var EU-parlamentariker för De Gröna i Frankrike där de bor. Hon är numera ordförande för WILPF, en internationell kvinnoorganisationen för fred och frihet.

- Jag arbetade i forskningskommittéer och jag arbetade för WHO, en organisation som jag respekterar mycket. Sedan 1986 är jag ledsen. De första fem åren syntes WHO inte till i Tjernobyl. 

Michel Fernex berättar om dr Alice Stewart som kallas ”Kvinnan som visste för mycket”. Hon visade redan 1958 ett samband mellan röntgen av gravida kvinnor och dödlig leukemi hos barnet under första levnadsåret. Risken ökar med 50 procent efter ett enda röntgentillfälle. Det då kontroversiella påståendet är i dag en vedertagen sanning. Michel Fernex menar därför, att WHO:s frånvaro i Tjernobyl de fem första åren inte bara var olycklig utan i högsta grad medveten. De barn som utsattes för så mycket strålning att de fick leukemi hann helt enkelt dö undan. Han har följaktligen inget förtroende alls för den WHO-rapport från 1992 som fastslår att olyckan inte gav upphov till någon ökad frekvens av leukemi. De barnen registrerades helt enkelt inte. Det gjorde inte heller missfallen och de missbildade barnen. 

Inte ens de närmare 800 000 röjningsarbetarna – de så kallade likvidatörerna – registrerades. Efteråt skingrades de och lämnades åt sitt öde. I dag är merparten av de som överlevt invalider, enligt intresseorganisationen Chernobyl Union.

Kanske beror det på Alice Stewarts forskning, att det finns en överenskommelse sedan 1959 mellan IAEA, vars uppdrag alltså är att sprida kärnkraften, och WHO. Enligt den är WHO förbjuden att vidta oberoende medicinsk forskning om hälsomässiga effekter av radioaktiv strålning utan IAEA:s samtycke. Framför allt får de inte informera allmänheten om konsekvenser av olyckor som den i Tjernobyl. Världshälsoorganisationen är alltså bunden till händer och fötter och förhindrad att på ett trovärdigt sätt fullgöra sitt uppdrag.

- Det var bara IAEA som var i Tjernobyl de fem första åren, säger Michel Fernex. I flera år har han förgäves försökt få överenskommelsen upphävd.  

- Tragedin i Tjernobyl får aldrig glömmas bort, skriver generalsekreterare Kofi Annan i FN-rapporten ”Chernobyl, a continuing catastrophe” från OCHA 2000. Gör vi det ökar risken för nya olyckor i framtiden. Skadorna efter en sådan olycka är omöjliga att reparera. Fortfarande lider sju miljoner människor av olyckan varje dag. Tjernobyls testamente kommer att följa oss i generationer. Inte förrän tidigast 2016 kommer vi att se vidden av olyckans medicinska konsekvenser. De mest sårbara offren är de som var små eller ofödda barn vid tiden för olyckan. Deras vuxenliv kommer att präglas av olyckan precis som deras barndom har präglats av den.

Rapporten beskriver en verklighet i de tre berörda länderna som stämmer väl överens med rapporterna från öst. Den berättar om genetiska förändringar hos sorkar, 100 000-tals invalider och 11 000 fall av sköldkörtelcancer. Likaså berättar den om – märkligt nog – om WHO:s internationella sköldkörtelprojekt som kommit fram till att även exponering för relativt låga doser av radioaktiv strålning kan resultera i en underaktiv sköldkörtelsjudom, så kallad hypothyroidism. Det kan hos nyfödda ge allvarlig mental störning likaväl som försenad tillväxt och dvärgväxt. Hos vuxna kan det orsaka onaturlig trötthet, extrem känslighet för kyla, viktökning, svullna händer och fötter, ökad menstrautionsblödning, sterilitet och nedsatt hjärtfunktion. Strålningen från Tjernobyl ska dessutom ha gett upphov till lung-, hjärt- och njurproblem. I Vitryssland sägs 80 procent av befolkningen ha hälsoproblem av varierande grad – allt från vitaminbrist till sköldkörtelcancer.

OCHA-rapporten – och ett rykte om att 55 000 människor dött av strålningen från Tjernobyl - föll inte i någon god jord hos SSI-chefen Lars-Erik Holm. I ett ilsket brev till Kofi Annan dömde han ut den som felaktigt skrämmande och begärde att generalsekreteraren skulle ta avstånd från den. ”Folk ska inte skrämmas upp i onödan.”

Holm är emellertid inte bara generaldirektör för SSI, han är ordförande för UNSCEAR också – FN:s vetenskapliga kommitté för effekterna av radioaktiv strålning – som samtidigt hade avgett sin rapport till generalförsamlingen om Tjernobylolyckan. Av den framgår att 28 dog av akut strålsjuka och två av andra orsaker samt att olyckan totalt har gett upphov till 1800 fall av sköldkörtelcancer. För övrigt, menar såväl UNSCEAR som Lars-Erik Holm, är det ingen större fara vare sig i Tjernobyl eller någon annanstans på grund av Tjernobylolyckan. Vad kommer att stå i nästa rapport? Att olyckan aldrig har hänt?

Holms brev slog ned som en bomb i de berörda länderna. Vitryska läkare gick samman och skickade en vädjan till generalförsamlingen om att UNSCEAR-rapporten inte skulle antas. Den antogs. Ett vetenskapligt råd inom FN smäller högre än hur många ryska läkare som helst. Och vem ger sig in i en diskussion med Lars-Erik Holm? Ingen likvärdig vetenskapsman under pensionsålder i alla fall. Det vore detsamma som slutet på karriären.

SSI försöker genom sin konsult Björn Jonsson påstå, att jodfattig kost är främsta orsaken till cancersjukdom hos barn i de berörda områdena. Barnen vägrar äta grönsaker för att de är rädda, påstår de. Därmed uppstår vitaminbrist, dåligt immunförsvar – Tjernobyl aids - och ofta svåra sjukdomar.

Det är inte sant. Barnen äter hur mycket grönsaker som helst. De gör där som vi gör här – förtränger olyckan och låtsas att den aldrig hänt.  

- Vi ser samma sjukdomar som vi alltid har sett, säger professor Stephanova på ett av Kievs fyra Tjernobylsjukhus. Det var hon som definierade begreppet Tjernobyl aids. De är bara värre och vanligare. Framför allt drabbar de barnen. Tjernobylolyckan gav inga gröna monster som Hulken.

Grabbar,

Jag föreslår att ni föregår med gott exempel och flyttar dit. Förlägg åtminstone era semestrar till Tjernobyl. Tag med barn och barnbarn som kan behöva se något nytt. De kan tälta på de radioaktiva ängarna och bada i den radioaktiva floden. Bostad är inget som helst problem att få. I zonen kring Tjernobyl finns hur många kåkar som helst. Dessutom är de gratis. Odla frukt och grönsaker i den radioaktiva jorden. Plocka svamp i skogarna, mjölka korna som ätit radioaktivt gräs och skjut ett radioaktivt vildsvin då och då. Glöm för all del inte att äta upp alltihop. Först då, mina herrar, blir ni trovärdiga.