2000 Biståndsresan Novozybkov 2

Likvidatörerna i Novozybkov bad om en bil, en bil att köra sina olycksbröder till doktorn i. Det blev upprinnelsen till föreningen ”Hjälp till Tjernobyls Barn” och sommarens expedition till Tjernobyls barn i Novozybkov.

Tjernobyls barn är först och främst barnen som nu växer upp i de kontaminerade zonerna i Ryssland, Vitryssland och Ukraina. Men det är också de vuxna som tvingas leva där, de evakuerade som bestrålades och kanske framför allt de likvidatörer som överlevt saneringsarbetet och som nu är svårt sjuka. Tjernobyl är inte bara en stängd tremilszon. Ofattbart stora ytor är kontaminerade och många miljoner människor lever där i en radioaktiv värld med radioaktiv mat.

Tack vare trafiklandstingsrådet Elwe Nilsson (m) fick vi beskriva situationen för Färdtjänstens Per Junesjö och deras åkare. Det resulterade i att vi fick tre handikappbussar med rullstolslift samt bensinpenar av Samtrans och en handikappbuss av Taxi 020 för sommarens färd till likvidatörerna i Novozybkov. Vi fick dessutom en ambulans av Pia och Rolf Sundevall på Swedish Emergency & Rescue. Vi fyllde bilarna med sjukvårdsutrustning från Handelsbankens läkarmottagning, mat från Konsums centrallager, utrangerade men fullt användbara rullstolar och kryckor från Landstinget samt en mängd andra gåvor. Försäkringsbolaget Kronan såg till att vi fick trafikförsäkringar och Viking Line såg till att vi kom över Östersjön. För att bara nämna några. Alla tycks vilja hjälpa till när det gäller Tjernobyl. Sedan var det bara att köra - 50 mil genom Finland och 140 mil genom Ryssland – och hålla kontakt med walkie talkies.

Vi fastnade redan vid ryska gränsen. De mötande ryssarna – vice borgmästaren i Novozybkov, två civila poliser, en tolk och en chaufför - hade inte ordnat tullfrihetsbeviset de skulle haft med sig. De hade heller inga pengar, så vi fick betala både hotell och mat för alla. I tre dygn höll tullen bilarna inlåsta, innan vi kom in i Ryssland. Som tur var fick vi bo på hotell i Viborg. Hotell Druzba är emellertid en enda stor bordell för finnar som åker hit utan visum, så det gäller att hålla sig på sin kant. Staden, som en gång grundades av svensken Torgils Knutsson, präglas för övrigt på ett sorgligt sätt av sitt drogmissbruk och många föräldralösa gatubarn som tigger. Marknaden är emellertid en upplevelse och restaurangerna trevliga med förhållandevis god mat.

Sedan vi fått bilarna genom tullen, satte vi kurs mot Novgorod, vikingarnas nordliga fäste för tusen år sedan. Staden är förvånansvärt väl hållen och folk går söndagsklädda på gatorna. Här sträcker Sofiakatedralen sina förgyllda torn mot skyn och folk samlas för att dansa på gatorna. Småpojkarna som tiggde och råkade få några finska mark bad hövligt att få växla.

De ofta mycket färggranna stugorna på ryska landsbygden präglas av sin snickarglädje och är nästan alltid sammanbundna av höga plank. Bakom dessa skymtar köksträdgårdarna, där alla som kan odlar sin mat. Det var just den traditionen som gav Ryssland sitt ursprungliga namn Gårdarike. busshpl